Så fungerar en infiltration
I en infiltration leds det förbehandlade vattnet ut i spridarledningar som ligger i ett lager makadam. Därifrån sipprar vattnet ned genom den naturliga marken, och det är själva jorden som står för reningen: bakterier i det översta jordlagret bryter ned organiskt material, medan fosfor binds till partiklarna på vägen.
Det förutsätter att marken släpper igenom vatten i lagom takt. Går det för fort hinner reningen inte ske innan vattnet når grundvattnet; går det för långsamt blir bädden stående full. Där emellan ligger det spänn där en infiltration fungerar – och det är därför jordarten måste bestämmas innan någon lovar något.
Så fungerar en markbädd
En markbädd används när den egna jorden inte duger – oftast för att den är för tät, som styv lera, eller för genomsläpplig, som ren sand och grus. I stället för att lita på marken bygger man upp ett eget filter av sand under spridarledningarna, och samlar upp det renade vattnet i en dräneringsledning i botten.
Därifrån leds vattnet vidare till ett dike, en stenkista eller en annan godkänd utsläppspunkt. En markbädd kräver därför både mer schakt och en plats att släppa vattnet på – två saker som är värda att ha klart för sig tidigt i planeringen.
Det här avgör vilken lösning du får
- Jordarten. Ett siktprov eller perkolationsprov visar hur snabbt marken tar emot vatten.
- Grundvattennivån. Som riktvärde ska det vara minst en meter mellan bäddens botten och högsta grundvattenyta eller berg.
- Avstånd till vattentäkter. Egna och grannarnas dricksvattenbrunnar styr både placering och skyddsnivå.
- Kommunens skyddsnivå. Normal eller hög skyddsnivå ställer olika krav på rening av fosfor och smittämnen.
- Tomtens form och lutning. Anläggningen ska få plats, och vattnet ska kunna rinna åt rätt håll utan att pumpas i onödan.
Vad som händer när det blir fel
En infiltration anlagd på för tät mark slutar fungera inom några år. Vattnet blir stående, bädden svämmar över och i värsta fall kommer det upp i gräsmattan. En markbädd utan fungerande utsläppspunkt ger samma resultat, och i båda fallen är det enda botemedlet att göra om anläggningen.
Det är också därför slamavskiljaren är så viktig. Släpper den igenom partiklar sätter de igen marken underifrån, och då spelar det ingen roll hur rätt bädden var från början.
När marken inte räcker till
Finns varken plats eller rätt förutsättningar för en markbaserad anläggning återstår ett minireningsverk, där reningen sker i en tank i stället för i marken. Det ställer högre krav på skötsel och serviceavtal, men löser situationer där tomten helt enkelt inte räcker.
På många fastigheter går det också att kombinera: en mindre bädd där marken tillåter, och pumpning dit det fungerar bäst. Vad som är rimligt avgörs på plats.
Vanliga frågor om infiltration och markbädd
Hur stor yta tar en infiltration?
Ytan bestäms av hur många som bor i huset och hur snabbt marken tar emot vatten. En tätare jord kräver större yta. Vid bedömningen på plats ser vi direkt om det finns utrymme, och var på tomten det i så fall ska ligga.
Kan man ha infiltration på lerjord?
Normalt inte. Lera släpper igenom vatten för långsamt, och bädden blir stående full. Där bygger vi i stället en markbädd med eget sandfilter och en dräneringsledning som leder vattnet vidare.
Hur länge håller en infiltration?
En anläggning som är rätt dimensionerad och förbehandlad ska fungera i tjugofem till trettio år. De som går sönder i förtid har nästan alltid fått partiklar med sig ut från en trasig eller underdimensionerad slamavskiljare.
Går det att anlägga på vintern?
Ja, men tjälen gör schakten tyngre och återställningen svårare att få snygg. Gäller det ett föreläggande med tidsfrist gör vi det ändå – annars brukar det bli bättre och billigare att vänta till barmark.
Vill du veta vad som fungerar på din tomt? Vi kommer ut, gräver en provgrop och ger besked – och tar sedan hand om hela avloppsprojektet från ansökan till återställd tomt.
